Nästan alla människor i Sverige har sin bakgrund på landsbygden. Många av de som bor i våra större städer kommer från landsbygden inom några få generationer. Ändå verkar livet utanför staden vara okänt, nästan obegripligt.

Hur har vi kunnat hamna i att mina bekanta säger ”hur kom du in på lantbruk”? Hur har vår matproduktion blivit så främmande för människor som trots allt faktiskt äter mat varje dag? När jag jobbade som konsult var det ingen som frågade ”hur kom du in i konsultbranschen”? Lantbruk är främmande, trots att det står för 4 procent av Sveriges BNP.

Kan det vara så, att samtidigt som det urbana samhället har vänt landsbygden ryggen, har landsbygdens folk vänt ryggen mot det urbana samhället? Det vore i så fall sorgligt för båda parter. Jag tror på att välkomna från båda sidor skapar stora synergier och mervärden.

Jag får ibland frågan: ”Så ni är några agronomer som startat Skira”?

Nej, vi är civilingenjörer som valt att applicera våra kunskaper i en bransch som inte så många väljer. Ja, vi har vår bakgrund på landet, i eller nära lantbruk. Det var vår bakgrund gav oss möjligheten att förstå situationen. Men det var våra studier som gav oss kunskapen och möjligheten att inse behovet av en neutral och transparent spannmålshandel, att det inte behövs någon ”som sätter priset”. Det var våra studier som gav oss kunskapen och möjligheten att skapa lösningen. Utan den kunskapen hade vi aldrig kunnat lösa uppgiften. Vi tog delar av olika ursprung, vi använde mångfalden.

Jag har hört folk säga att det går en del ”stadsfolk” på till exempel agronomutbildningen, som om det vore något negativt. Jag har aldrig hört någon kommentera att det på min utbildning gick studenter som inte hade en bakgrund i teknik eller industri. Borde det inte ses som positivt att människor utanför lantbrukskretsen vill studera något om natur och lantbruk?

Det pratas en del om att stadsfolk inte förstår hur det är att vara lantbrukare, att man inte förstår att maten borde kosta mer, efter det slit lantbrukaren lagt ner. Att stadsfolk hittar på sina egna sanningar kring lantbruk och hållbarhet och målar upp en bild av att lantbruket som en skurk och kommer att förstöra vår planet. Vore det då inte rimligt om vi ställer oss positiva till att personer som inte fått lantbruket genom modersmjölken vill engagera sig i ämnet och lägga flera år av utbildning på att lära sig?

Världen har idag stora utmaningar inom matproduktionen. En växande befolkning tillsammans med behovet att minska klimatpåverkan skapar utmaningar som är akuta att lösa. Jag tror att mångfald kan bidra till lösningen, att många från olika ursprung, bakgrund och olika discipliner kan ge synergieffekter.

Trenden går ju mot att fler vill jobba med någonting som är meningsfullt och som ger värde för världen. Vad ger mer mening än livsmedelsproduktion? En del av lösningen kommer att vara teknik och digitalisering, och att få in människor som tänker annorlunda och nytt, eller i alla fall tänker på ett annat sätt.

Vi skall vara glada för de ”stadsfolk” som kommer till de gröna näringarna, de kommer inte bara att bidra till utvecklingen, utan de kan även sprida en bättre och mera sann bild av lantbruk och matproduktion.

Felicia Bindekrans

Marknadsansvarig Skira

https://www.atl.nu/kronika/bra-att-stad-soker-sig-till-land/